Adisa

Det finns inga ord som kan förklara saknaden av Dig. Du, min mamma. Du, min trygghet i livet som togs ifrån mig för snart 2 år sen.

Jag kan inte förstå hur tiden kan gå så här fort.
För exakt ett år sen skrev jag det här inlägget, på min första födelsedag utan Dig. Jag trodde att det skulle bli bättre med tiden, men det känns tvärtom. Det blir jobbigare och jobbigare, svårare och svårare...
Det svarta hålet verkar aldrig vilja lämna mig ifred. Det slukar mig mer och mer så det känns som att jag inte kan andas...

Och idag sitter jag jag här på min födelsedag igen, min andra födelsedag utan Dig mamma. Och jag vet att det kommer en tredje, en fjärde, en femte... och tårarna bara rinner nu när jag tänker på det.

Ikväll ska jag firas av vänner och familj och ikväll kommer jag skratta och ha kul, för jag vet att det är det Du vill mamma. Men innerst inne kommer jag gråta för att du inte är med mig på min födelsedag. Lycklig på utsidan, men med ett brustet hjärta på insidan.

Och ikväll kommer Du inte stå vid min sida med Ditt vackra leende som alltid lyser upp hela rummet, medans jag blåser ut mina 23 ljus och Du kommer inte vara där för att ösa mig med kramar och pussar som Du alltid gör.
Men jag vet att Du kommer titta ner på mig med samma leende och med öppna armar och önska att Du var här.

Men vi syns någon gång och då ska jag krama Dig och aldrig släppa taget!

Jag älskar Dig mamma till månen och tillbaka - i evighet - oändligt - obsekrivligt!

Din dotter,
Adisa