Adisa

Veliki je sada svijet na mom dlanu

 

• Hatar att gå upp supertidigt för att tvätta. Men men... ibland måste man. Idag tvättar jag allt. Lakan, kläder, överkast, täcken. Every damn thing.
   
• Igår ja... igår blev det ett kärt återseende med skåningarna Selma och hennes bror Tarik. Som jag saknat dom! Vi räknade ut att sist vi sågs var i september förra året då vår gemensamma kusin Emin fyllde 1 år. Det blev en flera timmar lång fika ute i solen och sedan tog vi en runda på stan innan vi skildes åt. De är ju här hos släkten över helgen så jag hoppas på att se dom igen innan dom åker!
   
• Någon gång sent på eftermiddagen kom jag hem. Skulle bara vila och dra iväg till träningen tänkte jag, men jag fick sån otrolig hjärtklappning, kunde inte ens resa mig upp ur sängen. Och jag trodde mitt huvud skulle spricka så tungt det kändes. Det är rätt läskigt när allt kommer så där oväntat och på en gång och hjärtat slog snabbare o snabbare! När jag väl reste mig upp fick jag näsblod. Det bara forsade genom näsan. Trodde seriöst att jag skulle dö!
   
• Men så småningsom blev det bättre och jag bestämde mig för att skita i träningen. Kanske lika bra, har ju tränat varenda dag och gjort mer än jag borde, så det kanske inte är så konstigt att jag mådde som jag gjorde. Så en hemmakväll blev det.
   
• Nej, nu ska jag fortsätta med tvätten här. Kanske orkar jag dammsuga här hemma också. Men bara kanske. Sedan ska jag tvinga över Sejla på morgonkaffe.