Adisa

Gud vad jag hatar helger! Alla blir så glada när fredagen kommer, woho äntligen helg, men jag blir bara deprimerad. För jag vet att en helg fylld med jobb väntar. Bara det att jag måste gå upp 4.30 varje lördag morgon gör att jag vill hoppa från balkongen. Söndagen är dock lite bättre, börjar iaf vid 9, men ändå. När måndagen kommer är jag helt slut. Dels pga jobbet och dels för att jag, trots att jag jobbar ändå är ute til 4 på morgonen och sover knappt innan jag drar till jobbet. Men vad fan, bara för att jag jobbar helg ska väl det inte hindra mig från att gå ut och ha kul med mina vänner?

Men ändå, det tar ju på en. Både psykiskt och fysiskt. Och snart har det gått 2 veckor sen jag blev riktigt sjuk och jag är ännu inte helt frisk. Det är bättre nu, men jag är inte frisk till 100%.

Och jag förbannar helgerna för att jag inte har möjlighet att åka någonstans längre. Jag vill kunna åka och träffa mina vänner runt om i Sverige. Jag vill åka till Gävle, där jag växt upp och hälsa på mina barndomsvänner. Jag vill till Stockholm, där jag också bodde som liten och hälsa på och till Uppsala för att hälsa på min turk och jag vill till Örebro - jag älskar den staden, jag vill till fängelset i Kumla och hälsa på mina 2 idiot kompisar haha, jag vill till Halmstad och Göteborg och framför allt vill jag till Skåne. Jag vill åka till Lund, där jag spenderat 3 år av min studenttid. Jag har inte varit där sen somras! Och jag vill till Malmö och hälsa på släkten och dessutom vill jag kunna ta tåget från Malmö till Köpenhamn som tar en halvtimma och shoppa tills mina fötter tappat känseln och jag måste sätta mig ner och gråta.

Jag vill allt det där men det går inte! Helgen är omöjlig att ledigt från på mitt jäkla jobb. Men snart fan ska jag ta ledigt, och då, då ska jag resa. Men vart fan ska jag åka först? 2 dagar går snabbt...
Aja, under tiden får jag fortsätta att drömma mig bort! :)