Adisa

Jag hade en diskussion med min underbara chef i morse. Hon frågade varför jag sällan är nöjd med allt jag gör. Hon tycker att jag gör ett jävligt bra jobb när jag är på jobbet, men att hon tycker inte att det verkar som att jag själv blir nöjd efteråt. För jag ska alltid hålla på och ändra och göra om och så svär jag väldigt mycket åt mig själv :) Haha och detta har jag inte tänkt så mycket på, men som jag sa till henne, jag ställer höga krav på mig själv, ibland för höga. Och det handlar inte om att jag inte är nöjd, jag tänker mer "detta har jag gjort bra, men jag kan alltid göra bättre" fast det slutar alltid med att jag inte blir nöjd ändå och vill göra allt en gång till. haha.

Så jag funderade på det på vägen hem...

Hur kommer det sig att man aldrig är riktigt nöjd? Är det ett tecken på välmående eller är det ett tecken på osäkerhet? Jag har inte svaret på den frågan ännu och jag vet inte om jag någonsin kommer att få det, men jag vet en sak. Jag vill verkligen uppleva den dagen, det ögonblicket då jag kan känna mig helt nöjd.

Som chefen sa, "du är nog bara lite girig" och skrattade. Men det är fan sant.
Girigheten tror jag kommer vara en av de grundläggande orsakerna till jordens undergång om den nu kommer och jag vet ju att jag är ju inte en bättre människa än att jag också faller för girigheten. Jag är girig.

Jag skulle så gärna vilja vara en av dessa tacksamma och människor som säger: Så länge jag har tak över huvudet och mat för dagen så är jag nöjd. Det är inte jag, helt enkelt haha!
Jag behöver kaoset i tillvaro.. Jag filosoferar mycket kring livet och jag är glad att jag har fått ett förnuft och början till en självkänsla för idag vågar jag acceptera det som jag ser som mitt livs öde.