Adisa

Jag kollade på ett videoklipp på youtube. Då bestämde jag mig för att bli fadder. Det skar i hjärtat när jag kollade på det och tårarna bara rann.
 Varför väljer inte fler människor att bli fadder åt ett barn i nöd? Tänk hur många små som lider ute i världen, som aldrig har fått äta sig mätta eller som kunnat krypa upp i en trygg famn. 120 miljoner barn i världen har inte möjlighet att gå i skolan och det gör att de i framtiden har svårt att hitta sätt att försörja sig i framtiden. Det skär i mitt hjärta att tänka på de barnen och jag är otroligt lyckligt lottad att ha det jag behöver. Men då frågar jag mig, varför är man med stabil inkomst inte beredd att skänka 150-200 kr i månaden för att hjälpa ett barn att få ett värdigt liv? Tänk att veta att den lilla slanten som man undvarar hjälper en annan människa att hitta en väg ut ur fattigdomen och kunna bygga upp en framtid.

Så igår blev jag fadder och inom ett par dagar kommer jag få brev hem med bild på mitt fadderbarn. Och sen är det bara att börja skicka pengar. 200 kr är ingenting. Det har vi alla råd med!