Adisa

Är jag en kropp, en själ, finns jag överhuvudtaget?
Jag kanske bara inbillar mig att jag finns.
Jag kanske bara är ett påhitt skapat av luft.
Och alla människor då, de i min omgivning, det kanske är så
att de egentligen inte heller existerar.
Och sånt som händer kanske egentligen aldrig ens sker.
Eller är smärtan också bara en inbillning?
Och känslorna då, glädjen, sorgen och hatet,
är inte det något jag känner?
Jo, likaväl som de tankar jag tänker,
för det är ju faktiskt mina tankar,
för någon annans kan man väl inte ha?
Nej.
Det måste nog vara så att jag finns ändå, eller?