Adisa

Jag undrar om det verkligen finns någon som kan sägas vara normal? Jag kom på mig själv tidigare idag att fundera på om jag någonsin skulle kunna betrakta mig själv som normal, eller om samhället någonsin kommer att göra det?

Men då kom nästa tanke, varför ska jag gå runt hela mitt liv och önska mig vara något jag inte är istället för att leva fullt ut i den jag är? Allt för många människor tänker så mycket negativt om sig själva, och det är så lätt att tänka "jag är onormal, alla andra är normala". Jag undrar egentligen hur många av dem som har ett liv som jag kanske skulle kalla normalt, som själva går runt och tänker - jag är helt onormal.

Vi föreställer oss ofta att andra är så normala, andra har det så bra, andra är så snygga, sexiga, smala och smarta, och sjävla blir vi till slut inte värda ett öre. Gräset tycks alltid vara grönare på andra sidan, men vad är det egentligen för fel på en gul gräsmatta eller en röd gräsmatta? Bara för att det en gång blev sagt att gräset ska vara grönt så betyder inte det att allt annat är fel. Bara annorlunda och modigt, starkt och vackert. Hellre kopplar jag ihop mig med sådana ord.

Är det inte så?