Gud vad jag saknar dig mamma
Det är precis så det har känts under en längre tid..
Svarta vingar och ensam med all ångest och bitterheten.. men framför allt sorgen har tyngt ner mig.
Jag har inte förstått hur jag ska hantera alla mina känslor men ibland bara orkar man inte mer och bryter ihop, så som jag gjorde idag vid din grav. Ännu en Bajram har kommit och du är fortfarande inte vid min sida.
Det är så mycket jag vill berätta för dig mamma, så mycket jag vill dela med mig.
Jag har under en längre tid drömt mardrömmar nästan varje natt om sjukhuset du spenderade dina sista dagar i. Mardrömmar om avdelningen du låg på, mardrömmar om rummet du låg i. Dessa mardrömmar skar i hjärtat på mig och jag vaknade mitt i natten varje gång gråtandes och sparkandes.
Nyligen bestämde åkte jag mig för att åka till sjukhuset för att bara gå in till det där sjukhuset och gå hela vägen till den våningen, den avdelningen, den långa korridoren och det rummet. Jag ville få det gjort, trodde det skulle kännas bättre. Oh Gud som jag bröt ihop. Jag grät som ett litet barn. Men jag mådde bättre, så mycket bättre och från o med den kvällen slutade mardrömmarna. Det var skönt efteråt.. kändes som om jag ändå blev lite mer hel...
Jag hoppas du har frid i himlen och inte ser ner på eländet.. jag vet att du skulle bli så besviken då.
Idag, vid din grav kom det fram en kvinna och frågade om jag var din dotter. Jag minns inte hennes namn men hon kände dig. Hon berättade vilken underbar människa du var och tänkte alltid på alla andra först, tom när du var som sjukast och vi grät och vi grät.
För det var sån du var. Du kunde ha sålt din själ för mig och min syster.. sålt allt du ägde för dina vänner.
Jag saknar dig så.. att få ringa och bara prata med dig. Minns du när jag flyttade hemifrån och vi pratade varje dag i telefon, under de 2 åren, ibland upp till flera timmar om dagen. Det är det jag saknar mamma. Jag saknar dina varma ord, dina råd och den styrka du gav mig.
Att få en spark i ändan när mina tankebanor var för snäva..
Du ska veta att jag nyligen slog ditt nummer för att berätta att jag fått jobb. Men då fanns du inte.. och återigen bröt jag ihop.
Jag vet att du skulle ha varit glad och stolt över mig, men jag hann aldrig..
Nu gråter jag igen...
Jag saknar dig!
Älskar dig mamma...
så fiiint skrivet tjejen! Jag fick tårar i ögonen.. Jag vet hur det känns att ej ha henne där. Jag vet hur det känns att vilja prata med henne men sedan kommer man på att hon ej finns där. Det är tungt, jag vet allt det där. Vi befinner oss i samma sits, skulle jag vilja påstå. But girl, be strong! I know you can that =) Kramis..
Jag beklagar sorgen, man får tårar i ögonen när man läser så fint det är .. Men va stark så klarar du det en dag ni möts igen. Jag tycker om Växjö de en fin stad men e de så tråkigt ? / Kram
Det går inte att förstå om man inte upplevt det själv...Skickar stor kram.
Söta ni är tjejer. Tack för era fina ord! :)
Aida: neej asså har man bott här i 10 år då tröttnar man. Så är det väl överallt. Annars är det helt okej. Finns stort utbud när det gäller utgång och så. Ima puno bosanaca :) heheh
Jag bleklagar, take care!
Måste bara säga att jag verkligen beklagar sorgen. Och att du fick mig att gråta som ett barn..Hoppas verkligen du kan fortsätta vara så här stark, det krävs mod för att klara av en sak som denna och du är verkligen bra på det, sve najbolje!
Cao Adisa, ja sam Dani. Mi se neznamo, ali sam moro napisati poruku. Kao prvo primi moje saucesce. Ovo sto si napisala o satoroj me stvarno u srce dirnulo. U mene hvala Bogu obadvoje roditelja zive, tako da necu klisevno napisat da znam kako se osjecas, jer neznam. Samo eto da ti kazem svaka cast za predivan inlägg i da ti zazelim sve najbolju u 2008.
p.s tvoj blogg sam naso kad sam googlo "tasun tasun tanan" :o) d.s
