Livet är orättvist

Tröstande ord och en famn
som kramar om och värmer.
Ibland behövs inga ord..
Utan bara någon som finns nära..
Och håller din hand i sin..

Att det värsta alltid ska hända dom bästa...
Varför ska det vara så?
Nätterna blir sömnlösa
och allt känns tröstlöst.
Och det enda jag kan göra nu är att
knäppa ihop mina händer
och be en stilla bön till Gud,
Som lyssnar och förstår..

Du är i mina tankar inatt, och jag hoppas att allt blir bra igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0