Adisa

Och så händer allt igen.
All styrka jag byggt upp faller igen.
Och jag tror inte jag tänker börja bygga upp allt igen. 

När jag fick höra de hemskaste orden idag "hon har gått bort"
så släcktes ögonen och lamporna på himlen tändes.
Inga tårar har fallit.
Inga ord har blivit sagda.
Och tystnaden berättar ingen historia.
Skriken inom mig kom aldrig ut,
och dom ord som ville ut fastnade på tungan,
men kunde inte sägas. 

Mina kära kusiner, jag kan inte lova att allt blir bra igen.
Ingenting är som det brukar vara, allt har förändrats över en natt.
Och tiden läker inte alla sår.
Men kanske blir minnena mindre smärtfyllda.
Kanske kan man släppa lite på sorgen man bär
och bara minnas den fina tiden, för visst fanns den där. 

Alltid med ett stort leende och en varm välkomnande famn
öppnade du dörren till ditt hem och till ditt hjärta för alla som ville in.
Ett stort hjärta med så mycket värme och kärlek kommer aldrig att glömmas.
Och för alltid saknas. 

Du var så älskad av så många och nu finns du inte här.
Och jag är säker på att du har det bra där du är nu.  

RIP.