Adisa

Jag har nog aldrig varit såhär trött och utmattad i hela mitt liv. Jag har bokstavligt talat, ända sedan jag kom hem från jobbet, legat i sängen. Jag har sovit, tittat på tv, sovit lite till, legat i sängen med datorn, sovit lite mer, tittat på film… ja ni förstår. Jag har t.o.m inte orkat ta mig upp för att göra mat. Så här ligger jag i sängen och svälter ihjäl. Men tröttheten är starkare än hungern. Scary, har aldrig känt mig så död innan. (Kan ju ha att göra med att jag börjar bli gammal och inte orkar lika mycket längre, blir ju 25 om ett par månader trots allt hö hö).

Och vad döljer sig bakom denna trötthet undrar ju ni (eller inte haha).  Jo, jag har haft en helvetesdag på jobbet. Att behöva gå upp 04.45 säger väl allt? Men det är inte allt, jag är ju van vid dessa tidiga arbetsdagar vid det här laget, men allt började på vägen till jobbet. Vanligtvis brukar jag cykla till jobbet då det endast tar ett par minuter, men i morse orkade jag inte, så jag tänkte att jag skulle ta en promenad istället (ja jag vet, kl 05.20 på morgonen)! Men det gjorde jag och på vägen till jobbet finns det en skog som man kan gå igenom för att ta en genväg. Kanske inte det smartaste valet att gå in i en skog så tidigt då det är bäcksvart, men jag har aldrig varit rädd för sådant så jag gjorde det, vilket visade sig vara mitt livs största misstag. För precis när jag svänger in mot skogen så springer två rådjur ut rakt framför mig. De ställer sig dryga 10 meter ifrån mig och stirrar på mig! Ni kan ju tänka er den rädslan.

Jag blev helt förlamad och stod och stirrade tillbaka. Okej, ska jag stå kvar eller ska jag springa? Om jag börjar springa så börjar dom nog jaga mig och då kommer jag dö dö dö!”. Jag jag bestämde mig för att stå kvar. Rådjuren stirrade på mig i något som kändes som 10 minuter men i själva fallet handlade det om 10 sekunder. Jag blundade hårt och bad varenda bön jag kunde och när jag öppnade ögonen såg jag dom springa iväg.

Nu i efterhand skrattar jag åt det, men fy så rädd jag var! Rätt åt mig egentligen, som genar den äckliga skogen. Som min syster sa ”Nu vet du i alla fall att du aldrig ska gå så sent/tidigt i den skogen!”. Nej syster, det vet jag inte, för imorgon ska jag till jobbet exakt samma tid och kommer ta exakt samma väg. Dum som man är tänker man ”eh, det var bara den gången!”

Men gud, i alla fall. Jag kom till jobbet och satte mig med chefen och berättade allting, hur jag kunde ha dött. Med rädslan fortfarande vkar inom mig överdrev jag för henne typ 100 gånger värre, men sedan skrattade vi bara åt det.

Så denna morgon har definitivt inte börjat bra. Behöver jag ens nämna att maskinen jag kör på jobbet bara la av+ Jag kunde inte åka någonstans med den? Så jag fick göra all skit manuellt. Fattar ni hur jävla jobbigt det är?! Och som om dagen redan inte hade börjat illa nog, så fick jag ett samtal av chefen så fort jag hade kommit hem från jobbet och lagt mig i sängen att jag bara måååste komma tillbaka till jobbet för att fixa maskinen. Hon hade ringde servicen och de hade förklarat hur vi skulle göra. Men nej, hon vågar ju inte sätta sig på maskinen så jag fick gå tillbaka. Gud. Tur var väl att hon hämtade mig och skjutsade hem mig, annars hade jag nog lagt mig på vägen någonstans och låtit rådjuren äta upp mig.

Herregud vilket inlägg, jag som egentligen bara skulle skriva att jag var hungrig och död. Kolla vad jag ställt till med istället.

Peace and watch out for animals.